Tapetorkestern

Dojjan har inte bara genomlidit långa VAZ-färder med bångstyriga bröders keffa musiksmak, hon har även hajkat med mig ner till Hultsfred, där det en gång var så jämrans kallt i den eländes bussen att vi var tvungna att bre ut lokaltidningar över låren där vi satt och huttrade och försökte förstå vad en av våra idoler, som nog satt i sig mer än ett olagligt frimärke, mumlade om.

Någon vi aldrig lyckades se på Hultsfred var Wendy James. Hon är ensamt ansvarig för att jag blekte sönder håret i högstadiet, använde Idominsalva som läppstift samt blev vegetarian. Jag är henne evigt tacksam för det sistnämnda. Jag förstår dock inte alls varför hon sjöng i I Want Your Love om att hon inte ville ha några Bob Dylanböcker, utan istället ville hon ha kärlek.

Om man inte kan få bådadera är jag inte med.