Är det inte klänning så är det kakor
Det är likadant varenda månad, jag blir helt överrumplad av fullmånen. Det känns som om jag skriver om fullmåne varannan vecka nu. Det kanske är förklaringen till att jag blir lite paff över den, eftersom den tydligen dyker upp var fjortonde dag nuförtiden.
Fullmånen förklarar som vanligt det mesta, men förmodligen inte att jag tappade alla tre grönsaksbiffarna utanför stekpannan idag, varpå jag tappade nästan ett halvt kilo haricots verts (som är min näst minst omtyckta grönsak) rakt NER I stekpannan. Det blev en intressant middag.
Jag bestämde mig för att börja äta kakor igen. Tror jag varit utan bröd i drygt en månad nu. Det var inte särskilt svårt, förutom ett svårt kladdkakebegär häromdagen. Som inte har gått över. Såg filmen Marie Antoinette, vilket inte gjorde någonting alls bättre. Filmen i sig lär jag glömma ganska snart, men inte alla fina bilder på frisyrer och kakor med glasyrer. 
Eftersom jag aldrig kommer att se ut som Kirsten Dunst i håret så siktar jag in mig på att äta en massa fina bakelser istället.
Jag fick det fina fanzinet Grönsakslandet med hur många recept som helst på kakor och tårtor och annat lyxtröstätningsjox idag. Eftersom jag är alldeles för slö för att baka (och dessutom har citron och vaniljpulver som enda ingredienser hemma just nu), så föreslog jag att mamsen skulle göra Schwarzwaldtårta till mig, nu när jag äntligen hittat ett veganskt recept.
För en månad sedan blev mamma upprörd när jag skulle sluta äta kakor. Jag förväntade mig då lite klang och jubelspel över mitt nya pressmeddelande, att jag tacksamt mottager Napoleonbakelser och liknande. Det var mamma minst sagt ointresserad av.
Tur att jag har mammas kakor i frysen så jag slipper snorta vaniljpulver eller vidtaga andra drastiska åtgärder. Som att till exempel tänka på pepparkaksdeg, smulpaj, snickerskaka eller resten av kostcirkeln.
Jag får sluta läsa här tills du fått kladdkaka tror jag :(
Nu vill jag också ha det...
Jag tror det finns en speciell kurs för matronor i konsten att förvirra sina barn och på så sätt förbereda dem för läraryrket. I min ungdom kunde min mamma ena veckan uppmana mig att sluta äta choklad - för "annars får du ju finnar!". Veckan därpå kom hon hem och slängde dajm på mig, hojtandes att "du måste äta choklad - annars får du järnbrist!!! " (hon kanske menade hjärnbrist , vad vet jag, men i så fall var den ändå kronisk och kunde ingalunda botas med choklad. Dock kan ingen slå min mormor på fingrarna när det gäller utövandet av förvirrningens konst. Hon lade först ner mycket möda på att göra mig attraktiv på äktenskapsmarknaden: "Du ska inte ha så konstiga kläder - ingen karl vill ha någon som klär sig personligt.";"Du måste se till att utbilda dig - ingen karl vill ha någon som saknar utbildning". Några år senare, när jag var gravid förmanade hon "du ska väl inte gifta dig och ha nå'n karl- det är mycket bättre att vara ensamstående mamma!"
Jag vill tacka både min älskade mormor och min älskade mor för att jag idag har ett jobb inom utbildningsväsendet.
