Tapetorkestern

DÖRNÖ DÖRNDÖPP DÖPP
DÖ-DÖRNÖ DÖRNÖPP
DÖ-DÖRNÖ DÖRNDÖPP DÖPP
DÖ-DÖRNÖ DÖRNÖPP

Midsommardagen. Mor väcker mig tidigt tidigt med att vräka ut Van Morrison på den lilla stereon. Hon har försökt med dammsugaren tidigare, men inser väl att sådant knappast får mig på benen. Jag hoppar som en liten Rönnerdahl ur sängen och är alldeles glad, fastän klockan bara är halvtolv. Det slår mig att jag skulle kunna kliva upp jätteduktigt om mornarna om jag bara hade någon väckare som spelade bra musik. Sedan slår det mig att mina härdade grannar kanske inte skulle uppskatta den sortens väckning.

AM IN HÄ-ÄÄ-ÄVÅN
AM IN HÄ-ÄÄ-ÄVÅN
AM IN HÄ-ÄÄ-ÄVÅN
WÄN JO SMAJL

Mamsen och jag hatar midsommar ihop ett tag och ser på Rain Man för nittifjärde gången och jag har lite roligt åt Tom Cruise som försöker se jättebekymrad ut hela tiden. Mamsen och jag skyndar oss för att hinna äta mer socker än vad som är lagligt. Så pysslar vi på ungefär hela helgen.

SHIBAPP SHIBAPP

Jag försökte bli Paris Hilton en kväll. I alla fall mina händer. I ett år har de sett ut som 3:ans sandpapper, så jag tänkte ge dem lite manikyr. När jag var i 10-årsåldern var det min dagliga hobby. Jag förde även diagram över hur mycket naglarna växte och i en av tidningarna jag gjorde till Dojjan fanns utförliga tips om hur man bäst sköter sina händer. För en 10-åring ser ju väldigt lätt sliten ut... Det där intresset avtog helt så småningom, men nu var det alltså dags att få prinsessfingrar igen. De blev jättefina. Ända tills dagen därpå, när mamsen och jag hade planteringsprojekt. Det blev ett jäkla röj med jord, jord, och mer jord och evig handtvätt. Efter det ser händerna ut som på en riktig arbetarfarbror igen. Nåja. Arbetarfarbröder får mer gjort än Paris Hilton. 

Fast jag tror Van får allra mest gjort. Han tänker nog aldrig någonsin på handkräm.

MA HAART GÅS BOOM BOOM BOOM