Tapetorkestern

När jag inte ätit nötter eller Singoallakex de senaste veckorna (vilket ungefär har varit när jag har sovit), så har jag känt mig som Bob Dylans rollfigur Alias i Pat Garrett och Billy the Kid. (Där även Kris Kristofferson är med, på den tiden då han fortfarande var ung och oförstörd och inte visste att han INTE skulle få träffa mig på Yran.)

Denne Alias tvingas av den onde sheriffen (coole James Coburn) att stå i ett hörn med peckliga läsglasögon på näsan och läsa högt vad som står på konservburkar. Såhär läser Bob Dylan då: "Beans. Beans. ...Beans" Typ. Jag minns inte ordagrant.

Så har i alla fall mina middagsplaner varit. En massa bönor till höger och vänster. Vilket är superbra, för jag gör råhäftiga (ahahaha, vilken fantastisk ordvits om raw food. Förmodligen den enda i världen.) bönsallader. Men. Ibland vill man liksom variera sig. Min is-beroende kära rocknrollkumpan i Kramfors har lärt mig att Shane McGowan (som är beroende av betydligt starkare saker än is. Och då är det inte Singoalla, bara. Han har tandrader som Skalle-Per, så ta inte efter honom!) oftast blir fixerad vid en sorts grej att äta. Och då vill han bara äta just det. Jämt. Tills han hittar nästa sak som han snöar in på.

Jag hade ingen bild på bönor.

Så är det med mig med. Just nu är det hallon. Vill nästan bara äta hallon. Fast då ljuger jag lite, för nu skulle jag ju gå över till den där variationen som jag började prata om. Strax efter böneriet. Jag pratade nämligen med en kompis häromdagen om Italien, där hon just varit. Och då kom vi in på mat, vilket vi gillar båda två. Hon är extremt duktig på att laga mat och har fått mitt veganpris varje år länge nu (priset är att hon får bjuda mig på middag igen). Jag blev så himla sugen på italiensk mat att jag började härja i skafferiet så fort jag lagt på luren.

Kronärtskockspasta med oliver, snabbstekt i olivolja med vitlök och chili. Blev nästan tårögd, vad gott det blev. Och snabbt! Jamie Oliver tycker att man ska kunna lägga ner en massa tid på att laga mat. Det kan ju han tycka, som har någon som gör den åt sig (han själv). När jag blir hungrig så vill jag ha mat NU! Långkok får man syssla med när man har personal.

Dolly Parton lagar mat hemma, hennes man hjälper inte till ett dugg där. På grund av tidigare inlägg är jag beredd att anställa dem båda två.