Tapetorkestern

Gårdagen fick sig en dos Viggo till, när jag och liten syster kollade på Sagan om de två tornen. Denna vätte-serie har varit helt obegriplig för mig i alla år, och den ska förmodligen inte ses på en TV som gör att allt liknar de kulisser jag ritade till en pjäs när jag gick i femman, men det var lite kul att se Viggo i ny frisyr. Även fast jag envisades med att tro att det var han som var Legolas hela tiden. Men handling, intriger och karaktärer är ju överskattade. Huvudsaken det är snygga karlar som springer över fälten och säger obegripliga saker och skjuter pil.

Snygg karl är inte Jean-Claude van Damme, men vi fastnade av någon skum anledning (skyller det på intag av olagliga mängder av lagliga substanser såsom mandelmassa) framför en film med honom igår kväll. Han hade min frisyr på sig och slog ner en massa människor till käck synttrumme-musik som lät som Survivor light. Vi märkte efter en halvtimme att vi tappat precis alla hjärnceller och var tvungna att sova.

Då drömde jag att jag vankade omkring halvgravid endast iförd knallröd baddräkt på jobbet. Life as usual.

Dagen har sedan tillbringats till största delen på stadens gator och torg, i vild shopping. Vi hittade dock i princip ingenting, men lite roligt var det. En expedit blev glad att se mig. Men det var bara för att han trodde jag var någon annan.

Har dessutom fått en tillsägelse av min storasyster som anser att jag och lillasyster lever i en villfarelse att det finns perfekta män.