Tapetorkestern

På bussen till Kramfors i måndags hörde jag på Maggie May med Rod Stewart. Den är magnifik, helt odiskutabelt bra (och inte bara för att det är så rolig handling utan även för att det är mandolin på introt), men jag blir alltid lika full i skratt åt den totalt urkassa raden om att han kanske ska sno pappans kö och skaffa sig en biljardkarriär. Det är liksom så himla fel att det blir bra.

Precis som en hel del annat här i livet.

Men nu är kvasifilosofin slut, för nu ska jag berätta för alla er tre som undrat hur det blev med min romantiska julafton. Jag fick en raggartröja av min lillasyster, som hon har sytt själv. Hon hade även gjort en fin diktsamling om bl a purjo samt en raggningshandbok och ett otroligt fint adressblock som jag ska använda på mina framtida äventyr. Det var väl lite romantiskt ändå? Och sedan råkade vi få syn på Robert Plant och Alison Krauss på tv på kvällen, så där blev det liksom hjärtan i brand ändå, trots att Den Rätte lyste med sin frånvaro.

Alla ni tre som faktiskt vet vem jag är kär i blir nog inte så förvånade över att han lyste med sin frånvaro här i Kramfors, eftersom han knappast brukar ränna omkring här.

Men några som tack och lov rände omkring i Kramfors ikväll var ett gäng reunionsvänner. Jag har just haft en himla rolig kväll på denna stads skumma pizzaplejs. Naturligtvis måste jag citera en av killarna som på fullaste allvar frågade mig "Är det ditt stora naturintresse som gör att du fastnat för den där byn*?". Det fick en annan kille att skratta så att han grät. 
 
På väg ut från stället såg jag en av de snyggaste killar jag har sett i hela mitt liv. Men min förtrollade pumpa väntade utanför.

*= Jag försöker vara lite anonym här.