Tankar köpes
Jag undrar om jag skulle varit smartare ifall jag bott i Västindien. Jag har de senaste åren märkt en ofantlig nedgång i IQ hos mig själv i allmänhet och på vintern i synnerhet. De senaste månaderna har det blivit näst intill löjligt och det kan inte vara något annat än kylans fel.
Det kan såklart bero på näringsbrist också, eftersom pengarna gick till skor och panikhunger alltid gör att jag äter kakor istället för mat. Utbudet av frukt och grönsaker i denna svåra världsdel är inte direkt lika imponerande som det i Karibien (föreställer jag mig. För jag har varit där exakt noll gånger och kan i princip ingenting om andra länder överhuvudtaget. Inte om Sverige heller. För jag har blitt puckad.), så därför blir jag helt oinspirerad när jag ska handla (och tänker att jag får väl köpa riktig mat en annan dag istället. När jag är ännu mer hungrig, till exempel. Och kommer hem med choklad och hallon.)
Dessutom blir man ful av att vara dum. Och om man är ful blir man ännu dummare. Teori.
Dumheten har tagit sig olika uttryck de senaste dagarna. Oftast har det haft med matematik att göra. Det har varit väldigt svårt att lägga ihop ensiffriga tal. Och ekvationer är helt omöjliga. Sådana räkneexempel som att veta hur mycket kläder man måste ha på sig om det är 15 grader kallt ute kommer jag aldrig att lösa.
Den stora korkade perioden nådde sin kulmen (hoppas jag, för om jag blir ännu dummare kommer jag antingen att börja se på Stefan och Krister eller bli sverigedemokrat) imorse, då jag i flera minuter stressletade igenom mina gamla klockor för att hitta någon som fungerade, eftersom jag inte hittade den jag alltid har.
Samtliga armbandsur hade stannat på en helt annan tid än den rätta. Jag insåg att jag skulle få klara en arbetsdag utan klocka, vilket är mer skrämmande än det låter.
När jag precis skulle springa iväg hemifrån, ännu mer försenad än vanligt, slängde jag reflexmässigt en blick på vänsterarmen för att kolla vad klockan var. Eftersom jag hade glömt att jag inte hade någon. DÖM OM MIN FÖRVÅNING när min gamla hederliga klocka satt där och visade rätt tid!
Jag har inget som helst minne av att ha satt på mig den klockan, men jag förstår ju varför det inte gick att hitta den på bordet där den borde ligga.
Det kan såklart bero på näringsbrist också, eftersom pengarna gick till skor och panikhunger alltid gör att jag äter kakor istället för mat. Utbudet av frukt och grönsaker i denna svåra världsdel är inte direkt lika imponerande som det i Karibien (föreställer jag mig. För jag har varit där exakt noll gånger och kan i princip ingenting om andra länder överhuvudtaget. Inte om Sverige heller. För jag har blitt puckad.), så därför blir jag helt oinspirerad när jag ska handla (och tänker att jag får väl köpa riktig mat en annan dag istället. När jag är ännu mer hungrig, till exempel. Och kommer hem med choklad och hallon.)
Dessutom blir man ful av att vara dum. Och om man är ful blir man ännu dummare. Teori.
Dumheten har tagit sig olika uttryck de senaste dagarna. Oftast har det haft med matematik att göra. Det har varit väldigt svårt att lägga ihop ensiffriga tal. Och ekvationer är helt omöjliga. Sådana räkneexempel som att veta hur mycket kläder man måste ha på sig om det är 15 grader kallt ute kommer jag aldrig att lösa.
Den stora korkade perioden nådde sin kulmen (hoppas jag, för om jag blir ännu dummare kommer jag antingen att börja se på Stefan och Krister eller bli sverigedemokrat) imorse, då jag i flera minuter stressletade igenom mina gamla klockor för att hitta någon som fungerade, eftersom jag inte hittade den jag alltid har.
Samtliga armbandsur hade stannat på en helt annan tid än den rätta. Jag insåg att jag skulle få klara en arbetsdag utan klocka, vilket är mer skrämmande än det låter.
När jag precis skulle springa iväg hemifrån, ännu mer försenad än vanligt, slängde jag reflexmässigt en blick på vänsterarmen för att kolla vad klockan var. Eftersom jag hade glömt att jag inte hade någon. DÖM OM MIN FÖRVÅNING när min gamla hederliga klocka satt där och visade rätt tid!
Jag har inget som helst minne av att ha satt på mig den klockan, men jag förstår ju varför det inte gick att hitta den på bordet där den borde ligga.
Kommentarer
Postat av: Kollegan
Redan de gamla eskimåerna visste att klä sig i ...du vet vad... och icke av svala omslag i form av plastiska ting. En gammal välkänd tes är i detta sammanhang på sin plats ; SDS :-)
Trackback
