No sleep 'til Brooklyn
En vecka utan vettig sömn gör att en vecka går oerhört långsamt. Men den tog slut till sist!
Ja, jag vet att det bara är torsdag, och jag avskyr ju när tiden går, men jag har gått i någon slags småbarnsförälderkoma (ja, nu kommer ni allihopa som varit med om det säga att jag inte har en aning om hur sådan trötthet känns, och det har ni rätt i att jag inte har, men i min otroligt lilla värld så snor jag känslor lite som jag vill) i flera veckor nu och har verkligen längtat efter att få sova ut ordentligt.
Häromnatten vaknade jag av ett ilsket studsandet bakom ryggen, som höll i sig en bra stund. Stel av skräck lyckades jag ändå somna om (jag måste säga att jag är lite impad själv varenda gång). Men då blev det morgon väldigt fort.
Inatt drömde jag att jag var hos plastikkirurgen och började gråta för att jag inte ville skära upp ansiktet. Botox-sköterskan blev less och jag blev lite osäker på mitt beslut. Vaknade INTE utvilad.
Fortfarande helt brydd över vem som varit ett pucko och slängt ut mina skivor genom fönstret på jobbet, men är glad över att alla inte är puckon. Träffat många ickepuckon ikväll, som liksom brutit sig igenom tröttheten.
Saknar en massa folk. Och min hjärna. Vill mest bara vara hemma med Mamsen och lillasyster och helst också storasyster och småtrollen och se på 21 Jump Street, käka makaroner och kramas.
Men sömn får duga så länge.
Godnatt, lilla byn, godnatt.
Ja, jag vet att det bara är torsdag, och jag avskyr ju när tiden går, men jag har gått i någon slags småbarnsförälderkoma (ja, nu kommer ni allihopa som varit med om det säga att jag inte har en aning om hur sådan trötthet känns, och det har ni rätt i att jag inte har, men i min otroligt lilla värld så snor jag känslor lite som jag vill) i flera veckor nu och har verkligen längtat efter att få sova ut ordentligt.
Häromnatten vaknade jag av ett ilsket studsandet bakom ryggen, som höll i sig en bra stund. Stel av skräck lyckades jag ändå somna om (jag måste säga att jag är lite impad själv varenda gång). Men då blev det morgon väldigt fort.
Inatt drömde jag att jag var hos plastikkirurgen och började gråta för att jag inte ville skära upp ansiktet. Botox-sköterskan blev less och jag blev lite osäker på mitt beslut. Vaknade INTE utvilad.
Fortfarande helt brydd över vem som varit ett pucko och slängt ut mina skivor genom fönstret på jobbet, men är glad över att alla inte är puckon. Träffat många ickepuckon ikväll, som liksom brutit sig igenom tröttheten.
Saknar en massa folk. Och min hjärna. Vill mest bara vara hemma med Mamsen och lillasyster och helst också storasyster och småtrollen och se på 21 Jump Street, käka makaroner och kramas.
Men sömn får duga så länge.
Godnatt, lilla byn, godnatt.
Kommentarer
Postat av: Kollegan
Småtrollen får sjå sig, i morrn kommer trapptrollen och bringar in lite ljus i ditt mardrömsmörka liv!!
Frågor? Hur långt kan man kasta en CD och med vilken hastighet? Snabbare än 5km på 30 sekunder?
Postat av: Superstjärnan
Tråkigt men ändå lite roligt att någon ens kom på tanken att kasta ut ett gäng skivor genom ett fönster!
Trackback
