Tapetorkestern

Angående tipset jag fick här av klok person att åka till Hultsfred med Fjällrävare: Åkte faktiskt dit en gång med vildmarksfantast. Det var bra på många sätt. Men han blev sur när jag hoppade iväg från honom på Rage Against the Machine. Då hjälper det inte hur bra man än må vara på att hantera ett spritkök, we were not meant to be.

Min biolängtan stiger mig åt huvudet. Jag tänker i filmrutor snart. Och vill bara äta popcorn. Madonna är fortfarande inte less på popcorn, trots att hon levde på det när hon flyttade till New York. Det är inte nödvändigt att veta på något vis.

Om mitt liv vore en film skulle jag nog behöva jobba en hel del på trovärdigheten i manuset. Jag skulle vara hyfsat nöjd med huvudrollsinnehavarna (jag vet att några stycken direkt kommer att kommentera att det saknas en manlig motspelare, men det får man väl ta när ens liv tydligen är en dokumentär i Monty Pythonstil.) och de flesta birollerna, men jag undrar om alla verkligen har repeterat ordentligt. Och statisterna är lite för anonyma. Och borde det inte utspela sig på någon mer exotisk plats? Och varför har jag inte tränat in en enda vettig replik? Och varför är jag inte Gwyneth Paltrow? För att jag inte vill vara gift med Chris Martin, antar jag.