*******
******
Attans.
Folk som kämpar för viktiga saker.
Små ljus, stort mörker.
Ibland går det bara bakåt, som när media luras rapportera om "skinkbrist" för att hjälpa köttindustrin att sälja avhuggna kroppsdelar inför jul. Då är det lätt att tro att undergången är här för att stanna. Många djur är dömda till ett liv i ständig apokalypsstämning, bara för att mänskligheten fastnat i köttätarträsket. Men så behöver det inte vara. Det gäller att uppmärksamma de små ljusglimtarna, små tecken på att det kanske håller på att vända.
I senaste numret av min facktidning Kommunalarbetaren är det BARA veganska recept. Det är sant. Det gör mig extra glad att det är just Kommunalarbetaren som låter bli kött-tips, eftersom Kommunal utger sig för att vara ett fack som är solidariskt och står på de svagas sida. Då är det fint att de bryr sig om både djur, miljön och sina medlemmar. Framsteg!
Andra lyset i köttmörkret är att en kompis ringde häromkvällen för att få tips på vegansk barnmat, som hen vill testa att göra åt sina småttingar. Då blev denna bok en given present. Den borde alla nyblivna föräldrar få på MVC, kan vi ordna det? Du som sitter där utan bok kan gärna kolla in den här sidan för att få barnmatstips.
Hoppets tredje lykta är att vegocaféet där jag praktiserat i höst har så många kunder som vill veta mer om hur man äter vegetariskt. Även inbitna köttätare frågar entusiastiskt hur maten kan vara så god och hur man gör den själv. Det är så att man nästan blir rörd.
Fast man kan inte stå och snyfta över hur fint det är med alltihop, för då glömmer man att det finns oändligt mycket kvar att göra för att rädda miljontals individer ur helvetet i köttindustrin. Ingen vill egentligen att djur ska lida, inte ens de som skrockar hånfullt och påstår att deras enda mål i livet är att få delta i utnyttjandet av så många varelser som möjligt. De tycker nog i smyg att det är allt bra mycket trevligare att deras hund får lägga sig och mysa vid sängens fotända än att vovven ska hamna på någon köttfanatikers tallrik.
Hundar och grisar är väldigt lika varandra. De gillar att kuta runt, att busa och att mysa. Precis som de flesta andra av oss. Och ingen, varken människa, hund eller gris, ska behöva utsättas för våld.
För att bekämpa våldet måste vi låta bli att stötta industrier vars företagsidéer enbart går ut på att utsätta andra för våld. Det finns inget djurvänligt kött, men det finns oändligt mycket fredlig mat att äta. Ingen förlorar på att äta vegetariskt. De enda som förlorar är aktieägarna inom köttindustrin, men se det som att du räddar dem från helt ovärdiga sysselsättningar och istället hjälper dem att hitta ett hederligt jobb.
En skola för alla. Alltså alla som har råd.
.
Mitt i spenaten
Pysslar med fröer, örter, grönsaker, bakverk och massa mumsig mat dagarna i ända, så Tapetorkestern står och ekar öde som en gammal telefonkiosk numera. Fast telefonkiosker finns väl inte och nu ska du inte tro att Tapetorkestern inte finns och att du bara har läst något som är på låtsas eller att du hallucinerar och att det kanske beror på att du rökt upp dina kassakort. För Tapetorkestern finns, men jag är så full i smoothiesrecept och dinkelmjöl att jag inte får fram några bra liknelser. Skriv en insändare till lokaltidningen och klaga.
I väntan på helt andra tider får du några streckgubbar med dig i livet:
