Tapetorkestern

Idag låter jag min inre Plus-Sverker gå bärsärkagång på bloggen.


Om du inte har hört Levon Helms skiva Electric Dirt är du en lyllopelle som har en massa sväng att se fram emot. Om du köper den, det vill säga. Jag vill inte uppmana till överdriven shopping, men om du prompt vill handla något är det lika bra du lägger pengarna på den skivan. Kom då bara ihåg att gå via www.godhandling.se och välj en fin organisation - t.ex. Djurens Rätt eller Forska Utan Djurförsök - som tjänar pengar på att du inte kan hålla börsen i styr.


Lagom till bikinisäsongen lanserar Singoalla ett blåbärskex, som tydligen är veganskt. Jag vill inte uppmana till överdriven kak-konsumtion, men om du absolut inte kan låta bli att skaffa köpebröd kan du lika gärna välja det som inte är djurfientligt. En del av Göteborgskex-sortimentet är dock fyllt med dynga från mejeriindustrin, så helt fint är det väl inte att handla av dem. Å andra sidan är det svårt att hålla händerna helt rena när man går på mataffärn, så det kanske är bra att stötta de få plågofria alternativen som de stora jättarna lanserar? Jag vet inte. Upplys mig. Tyvärr brukar blåbärsprodukter lukta latrin (slängde nyligen en påse blåbärstuggummi - som jag köpt antingen på fyllan eller på fastande mage - för att tyggegymmit stank bajamaja and there is no way around it), vilket sänker mina förhoppningar kring denna lilla lyckokaka. Det ökar dock mina chanser att få plats i en baddräkt kring juni. Tipsar massmedia om detta redan nu.

Kring påsk tar jag en paus från att klä ut mig och låter bli att kräva folk på godis och pengar. Det är en fin tradition som jag hoppas Anders Borg kommer att ta efter vilken dag som helst. Jag vet att det är lite överdrivet, eftersom jag faktiskt inte har några som helst belägg för att finansministern ränner runt och begär karameller från människor till höger och vänster och Maudimitten, men jag leker Hanne Kjöller och slänger ur mig analogier lite hur som helst.


Fast nu är jag vuxen och har slutat med det.


Fördelar med att vara vuxen:
- Man kan, i sin djupa oro över att föräta sig på påskgodis, föräta sig på helt vanligt godis innan påsk.
- Man kan ringa till skolor, utge sig för att vara förälder och fråga om eleverna är lediga både skärtorsdag och stjärtonsdag
- Man kan göra bort sig lite hur som helst och vara trygg i att man snart har glömt bort vad man gjort


Den tredje punkten övade jag på i förra veckan. Jag gick in på toaletten på en av stadens restauranger för att kissa (denna information är viktigare än man kan tro). För att komma in på toaletten var jag tvungen att ursäkta mig förbi ett par som satt precis vid toadörren. Innanför toalettdörren fanns en annan dörr, som i en saga. Den första dörren ledde bara till ett litet mellanrum (orkar inte ordvitsa här), som en minihall. Där var det alldeles mörkt. Jag kunde dock med mitt skarpa intellekt och mina väldigt svaga linser komma fram till att det nog bara var att sträcka ut handen så skulle jag nå handtaget till den andra dörren och därmed kunna ta mig in till toaletten. För att kissa.


Jag famlade mig fram till toalettdörren och öppnade den. Därinne var det också kolsvart. Jag övervann min starka bacillskräck och kände längs väggarna för att hitta en lysknapp. Ingenstans.


Jag backade ut genom toadörren och famlade längs väggarna i lilla mellanrummet för att hitta en lysknapp. Ingenstans.


Jag upprepade denna procedur ett par gånger för att sedan inse att jag nog måste öppna ytterdörren för att släppa in lite ljus för att hitta lysknapparna. Jag öppnade dörren, för att få lite förvånade blickar från paret som satt intill när jag plötsligt stängde dörren igen. Ljuset hjälpte inte. Ingen lysknapp.


Med modiga händer famlade jag längs toarummets väggar igen och hittade något som kändes som en knapp. Jag tryckte på den. Röda punkter började blinka inne i badrummet. Jag började fundera. Var detta något slags ledljus, vid typ strömavbrott? Men varför så många? Och varför i all världen pep ett larm väldigt högt utanför badrummet?


Resten kan ni gissa. Jag hittade som genom ett trollslag en lysknapp, sedan larmåterställningsknappen och sedan insåg jag att jag inte tordes kissa nu. För då kanske larmpatrullen skulle storma in för att se i vilken nöd jag var. Jag beslöt mig för att behålla min nöd och gick ut därifrån.


- Vi drar, sa jag till den roade Mannen som väntade vid vårt bord.
- Vi måste hitta någonstans att kissa.


Ha en skojig påsk och låt kycklingarna ha det med, så ge fan i att äta ägg.

Coop håller på att hoppa ur brallorna av stolthet över sin nya uppfinning: Sprättkycklingar! OBS! Finns bara hos Coop! Medlemstidningen innehåller både ett kåseri och ett tvåsidigt reportage om detta häpnadsväckande fenomen. "Djuren måste må bra", "djuren ska ha det riktigt bra" "Det känns skönt att se att kycklingarna har ett bra liv.", är några citat. Jag blir så glad! Här har Coop plötsligt gjort världens djurskyddsreform! Om djuren mår bra måste det ju innebära att de behandlas med omtanke och värdighet och slipper lida och...


...de föder upp 20 kg fågel/kvadratmeter. Observera att vi snackar KILO fågel, här. Kycklingarna räknas inte som individer, det är vikten som är av vikt (HÖHÖHÖHÖ).


Fatta! Djuren får nästan flera centimeter för sig själva! Andra djurfabrikörer tillåter 36 kg fågel/kvadratmeter. I övriga EU tycker man att det får plats 42 kg fågel/kvadratmeter.


Nu kan du göra roliga testet. Mät upp en kvadratmeter. Tänk dig sedan att du fyller den med fåglar, som behöver sträcka på vingarna och picka och vila och i allmänhet röra sig normalt. Du ska få plats med 20 kg fåglar därinne.


Tänk dig sedan att du satte en kycklingfarmare i den där lilla rutan. Skratta rått ett tag och tänk sedan på att du som tänker fira påsk med att äta kyckling och ägg lika gärna själv kan sitta i den där rutan. Hohohoho


Det fantastiska med Coops lilla idé är ändå deras omtänksamma koncept när det gäller kycklingarnas livslängd:


Kycklingarna får leva i 49 dagar, istället för konventionella 30!


I ett av Coops kycklingstall finns det 4000 kycklingar. Det är ju nästan för bra för att vara sant, eller hur?


Enligt Coop har de en långsiktig strategi inom djuretik. Om detta är "bra", då är nog hoppet ute.


Men det visste du förstås redan.

Telefonen ringde tidigt. Han svarade, lite yr i huvudet efter chefens extrainkallade nattsammanträde.

- Hej, det är jag. Vi måste prata. Jag står utanför din dörr nu.

- Vad är klockan?

- Kvart över sju. Skynda dig, det är kallt här ute.

Han klev upp ur sängen och rättade till sidenpyjamasen. Ännu en dag, tänkte han. Ännu en dag.

Han låste upp ytterdörren och släppte in henne. Hon huttrade.

- Vad vill du?

Hon gick med bestämda steg in i sovrummet och lade sig under det fortfarande varma täcket.

- Vad gör du? frågade han, både trött och förvånat.

- Värmer mig. Kom hit, vi måste prata nu.

Han lade sig längst ute på kanten av sängen.

- OK, vad är det? sa han och drog extrafilten om sig.

- Jo, jag har tänkt på det här med jobben.

- Vaddå?

- Jo, jag vet inte om det är en sån bra idé längre.

- Vaddå?

- Alltså, jag var ledig igår.

- VA??? Vaddå ledig? Menar du ledig som i att du inte arbetade?

Han kände hur det knöt sig i magen.

- Ja, jag tog helt enkelt ledigt.

- Men varför då?

- Jag ville prova hur det kändes. Jag lät barnen vara lediga också.

- Men varför i all sin dar ville du vara ledig samtidigt som barnen?

- Vi gick ut i skogen en stund och sedan gick vi hem och så läste jag en bok med dem. Sedan lyssnade jag på lite musik. Och så gick jag med i en ideell förening.

- Snälla du, mår du riktigt bra?

- Vet du,  jag mår jättebra. Det var som att jag behövde lite tid för att hinna tänka. Och jag hann med så mycket. Jag hann till och med städa hela huset själv.

- Men du har väl folk till det?

- Ja, men jag tyckte hon kunde få ledigt igår, också.

- Det här börjar kännas väldigt obehagligt, tycker jag.

Han lade ner huvudet på kudden. Han kände sig yr.

- Men du, det är inte så farligt. Jag fick liksom en uppenbarelse.

Hon strök honom över hästsvansen.

- Uppenbarelse? Jag tycker du börjar gå helt överstyr.

- Nej, jag mår bättre än någonsin. Jag insåg igår att om jag jobbar mindre är jag till större nytta för samhället. För mina närmaste, mig själv och folk som behöver hjälp. Vet du, jag lät till och med bli att porrsurfa igår kväll. Jag kände mig inte ett dugg frustrerad. Och huvudvärken som jag haft i flera veckor, den bara försvann.

- Jag tror det är bäst du går hem nu.

Han snurrade nervöst på ringen i örat. Det här var nog bland det värsta han varit med om.

- Ja, jag ska gå. Men jag vill bara säga att jag tror vi måste tänka om. Det där med Arbetslinjen är nog inte så smart ändå. Om vi ser till att folk slipper jobba sönder sig, då kanske folk blir gladare och mer harmoniska och så blir Sverige ett bra ställe att bo på igen. Och vi slipper spåna på en massa hitttepåjobb och fjantiga kurser åt vuxna människor. Jag tror folk mår bäst av att göra det de är lämpade för, inte det vi bestämmer åt dem. För vi är väl inga övermänniskor? Jag vill ju inte att någon bestämmer vad jag ska göra. Och vet du vad jag mer kom på?

- Nej, suckade han.

- Jo, det är ju faktiskt folket som betalar vår lön. Så vi bör visa dem lite tacksamhet, tycker jag. Inte låtsas som om vi är deras övervakare och bestraffare.

- Stick härifrån nu, Hillevi! Du är ju helt galen.

Hon tittade medlidsamt på honom. Det var lika bra att säga som det var.

- Jag bad Fredrik berätta för dig, men jag säger det själv istället. Jag har sagt upp mig.

- Va?! Vad ska du göra då?

- Vara ledig, tänkte jag. Prova det, du med. Du skulle verkligen må bra av att slappna av, Anders. Hejdå!

Hon gick ut ur sovrummet och så var hon borta.

Han kröp ner under täcket och skakade. Han hoppades att han skulle vakna ur mardrömmen snart.

Innan han ens han lägga sig tillrätta ringde telefonen.

- Tjenare Borg, det är chefen.

- Hej, Fredrik! Vad är det?

- Vi måste prata.  Hillevi har gett mig en sådan bra idé. Jag kommer över.

Han sträckte sig efter sömntabletterna.