Lite sur för att armen fortfarande är krokig.

Försöker bli en mindre ond människa men så bestämmer jag mig ändå för att fortsätta blogga eftersom det måste finnas en motvikt till allt jävla rat i bloggvärlden.

Jag är en av de ytligaste personerna i denna lägenhet, och begär verkligen inte djuplodande essäer på övermänskligt bra svenska om svårt seriösa ämnen. Men ska det vara så svårt att skriva en intressant blogg? När man ändå håller på, liksom?

Och är det rakt omöjligt att försöka lära sig svenska? När man ändå försöker skriva på svenska, liksom?

Och är det att begära för mycket av folk att sluta skriva centrerat när de inte skriver en dikt? Det är inte nyskapande eller tjusigt eller ens intressant med taggiga pyramidtexter. Det är bara kasst.

Nu kan det tyckas att jag kastar bajs i mitt lilla glashus för att jag kräver kvalitet men kanske inte upprätthåller den själv.

Men det gör jag. Förutom de bloggar jag länkat till längst ner på denna sida så är Tapetorkestern sorgligt nog den bästa bloggen i Sverige idag.

Det är inte hybris, det är ett trist konstaterande.

Tapetorkestern har varit bra ibland. Just nu är den det inte. Men även som dålig blogg är den bättre än alla bajsbloggar som inte ens försöker göra något bra.

Tapetorkestern har ungefär 20 trogna läsare. Det känns bra att åtminstone en så stor del av Sverige läser något vettigt.

På det här viset går min självförbättrarkampanj inget vidare.

Så jag försöker ignorera det faktum att Sveriges största bloggar är äckligt skräp som skrivs av konturlösa analfabeter och istället ber jag er:

Ge mig ett tips på något bra som skrivs! Tänk om just du skriver en bedårande originell eller åtminstone rättstavad blogg och så drunknar den bland alla fucking Fokies i det smutsiga blogghavet.

Eller tänk om jag skulle ta och bli snäll.



slut i rutan natur i tuls

Mitt nyårslöfte blir nog att sluta löjla mig. Löjliga saker:

- Bloggande
- Hetsätning
- Shopping av dåliga kläder i plast
- TV-tittande trots att det inte är något på TV
- Att låta stökdemonerna få greppet om lillhjärnan och säga att man inte ska prova för då misslyckas man bara

Heavy stuff

Eftersom ingen läser blogg i mellandagarna tänker jag skriva om tunga saker.

Betong.

Tre kilo potatis.

Konservburk full med persikor som ramlar ner på tån. (barndomsminne)

Universalrim

Eftersom det är så många som inte gått med på min antijulklappskampanj så antar jag att ni behöver rim. Eftersom julen sugit ut alla mina idéer så fick jag anlita mina syskon för att göra detta blogginlägg. Även teckningen. Varsågod, lite äkta entreprenadkonst.

RIM FÖR VADSOMHELST

Häri ligger saken
Som kan användas om du sover eller är vaken
Påklädd eller naken
Frammen eller baken
Skål!

Ps. Här kommer ett specifikt rim om du ger bort ett näslim

När livet svårt och trist är
Kan du skjuta upp i näsan lite klister



TT-meddelanden

Startar julfirandet med att anmäla mig på Arbetsförmedlingen igen. Klang och jubelspel.

Rubbar balansen i världen genom att köpa mig ett par täckbyxor.

Armen vägrar räta ut sig, men jag slipper i alla fall diska.


Senaste avsnittet av Lost

Häromdagen hittade jag min borttappade och öppnade juice i skafferiet. Igår hittade jag en oöppnad påse sallad i frysen. Idag gick jag ett helt kvarter fel när jag skulle hem. Hann tack och lov inte sätta nyckeln i dörren.

Tur man inte är hjärnkirurg, stins eller något annat som kräver minne och precision. Är idag inte längre något alls, eftersom det var sista dagen på jobbet.

Har dock heltidssysselsättning med att vänja mig vid att jag inte har gips. Det tog 20 minuter att klä på sig idag när jag skulle ut i kylan för att gå till sjukgymnasten. Jag kom på att den trånga tröjan jag skohornade in mig i imorse inte var ett smart val ifall jag ska visa armen, eftersom tröjärmen ej går att hasa upp. Alltså, av med tröjan.

Ensam hemma.

Tröjan omöjlig att få av.

AJAJAJ skriker armen och jag ikapp. Hjälper inte. Jag inser att jag måste prata snällt med mig om detta ska gå. Så jag pratar och pratar och talar om för mig själv hur duktig jag är, medan tröjan åker av en millimeter i taget. Det är som striptease för enormt trögfattade. Fast inte särskilt sensuellt, där jag står som en kubistisk målning och försöker att inte få armbågen i ögat eller axeln ur led.

Sjukgymnasten ber mig inte kavla upp tröjärmen överhuvudtaget. Hon säger att det kommer att ta tid innan jag kan räta ut armen, men att det inte är farligt. Jag tultar hemåt i Mannens för stora täckbyxor och känner mig nöjd. Ända tills jag inser att jag är på väg till fel ytterdörr.


Hemliga armen

Gips bortknipsat idag. Jag som trodde jag skulle kunna göra Vågen eller dansa thailändsk fingerdans direkt fick en chock när armen inte ens gick att räta ut utan bara gjorde lika ont som vid olyckan. Höll på att svimma när doktorn krävde armrörelser, så det blev vatten och sängläge och förbryllad doktor. Aoum, om ja va en viking.

Ikväll blire knark och kanske lite mera knark. Fast Robbie Williams sa hos Skavlan att man ej ska hylla knark. Så är det.

Handen är 20 år äldre än resten av kroppen och i frisersalongens ljus såg jag att ansiktet också blivit det.

Men jag lever.

Och jag har inga fotomodelluppdrag inbokade i år.

Fast jag måste ta ett kort på mig och skicka till Kommunalarbetaren för gästbloggeriet i januari. Någon som har en bild till salu?

Jag kanske tar en bild från bloggen.



En dikt om Sverige i otakt. På flera vis.

ZOMBIELAND

Vem som åkte ut ur Idol
Eller hur många hål
Tiger har prickat

Vilken Årets Julklapp ska bli
Skiter jag också i
Å inte ett enda julkort har jag skickat

Men nu ropar väl ni
Vilken brist på fin empati
Nästan snudd på ful apati
Eller bara rent snobberi?

Det är det värsta som hänt
Sen nya skivan med Kent
Att jag här satt på pränt
Sånt man inte får säga

Att dissa sånt som är bajs
Det räknas knappast som najs
Då blir ens ord som luften i Väja

För i vårt rike just nu
Ropar massorna bu
Om man inte är road av skiten

Om man ej hänger med
Ej vill till Ullared
Då skickar pöbeln till slut ändå dit en

För vad är det som skett?
Nåt har blivit helt snett
När man tvingas att hylla idioter

Men akta er riktigt
För rätt snart något viktigt
Kommer rusande hårt rakt emot er

Vad det är lär ni fatta först sedan
Ni är för ADHD-upptagna medan
Ni sitter där med en bira i badet

För livet vägrar att vänta
Som en otålig jänta
Det hoppar förbi när du läser Aftonbladet


Nobeldagen är inte bra för magen

Har pyjamasbyxor på jobbet. Ibland är jag glad att jag inte är statsminister.

Ser lite på Du är vad du äter och tar lite mer pepparkaksdeg. Ginger Spice blir jag då.

Får väldigt ont i magen av all pepparkaksdeg och blir glad över att Anna Skipper inte kan ropa VA VARE JA SAAA???!!! i örat på mig och att jag har mycket löst sittande pyjamasbyxor på mig.

Stripteasebloggen har inte kommit igång än.


När lillasyster hade rätt - en sann julsaga

Lillasyster påstår att det ju är jag som vägrat sluta fira jul, medan resten av familjen försökt avveckla den i flera år. Hon har rätt. Men det var för att jag trodde det skulle vara trist utan jul. Jag hade fel.

Har haft fel förr. Kommer på minst tre exempel på saker jag velat tjurhålla fast i evig oföränderlighet, men som visat sig bli tusen gånger bättre när de utvecklats.

Tänker inte gå in närmare på vilka exempel det är, eftersom detta är en ytlig blogg.

Tar ett ganska så ytligt exempel istället. När jag var 11 år ville jag att Billy Idol skulle sluta åldras, så att jag skulle kunna gifta mig med honom när jag blev lite äldre.

Jag är väldigt glad att jag inte fick som jag ville. Billy vill kanske vara evigt ung, men jag vill inte gifta mig med honom.

Och om ni någonsin tvivlar på hur skönt det vore att ställa undan julen, läs då Ilonas kommentar på förra inlägget.

Men ni som behöver lite mer betänketid, köp i alla fall en snäll julskinka HÄR.


Bättre och bättre deg för deg

Var tvungen att köpa ett par myspysbyxor. Det håller inte att klatra med tights eller trånga jeans med en hand på morgonen. Slapp alltså inte undan shopping ändå. Men vilken befrielse det var att slippa julhandla! Än en gång, det är väl dags att lägga ner julhandeln nu?

Att överhuvudtaget inte fira jul är ju det ultimata! Jag är jätteglad att få träffa min familj och förhoppningsvis vänner också, men vore ännu gladare över att inte ha en massa påklistrad "stämning" att bry sig om.

Julpynt, stressbakning (och alla perversa köttorgier, men jag tänkte inte kommentera det) och en jävla massa omslagspapper, det är saker alla klarar sig utan. Och löjligt mycket julsprit.

Jag funderar på att inrätta en allmän storsupardag i januari istället, då alla smygalkisar slussas till en stor glasmonter på torget och dricker upp hela barnbidraget. Fast så kom jag på att det redan finns och kallas lördag.

En bit av min hjärna är alltid på fyllan, sedan en alldeles för stor fest för nu rätt så länge sedan. Jag skyller på det när jag glömmer 7:ans tabell.

Jag provade att vara absolutist ett tag, eftersom jag blev så less på att det tas för givet att man måste dricka på fester. Att det är suspekt att inte hälla i sig något starkare än blandsaft. Jag kunde varken låtsas vara gravid eller köra bil, så då blev det bara kufiskt.

Sedan blev jag less på att jag bestämt mig för att inte dricka, för så fort jag förbjuder något (godis, magdans, kvantfysik) blir jag sugen på det.

Nuförtiden har jag inte råd att gå på Systemet, så jag behöver inte fundera.

Idag firar jag undan hela julen och äter pepparkaksdeg. Kom på att jag ej har några pepparkaksformar. Spelar ingen roll, degen behöver inte  se ut som en gran för att jag ska äta den.


Grass in pocket

Chrissie Hynde har startat en vegorestaurang! Hoppas den får en filial i min stad. Samtidigt undrar jag vilken mat som serveras på Stora Klimatmötet just nu. Tänk om det är vego-käk åt alla som gäller där! Den mest klimatvänliga åtgärden är ju ifall man börjar äta grönt istället för blodigt.

På Nobelfesten, där så mycket IQ-poäng samlas under ett och samma tak, måste iallafall klimatsmart mat vara ett logiskt val. Annars är det inte mycket bevänt med den Nobel-intelligensen.

Ni som tycker att jag tjatar nu har rätt. Jag tjatar. Det kommer jag att göra tills ni blir veganer.

Det är för djurens skull och för allas vår skull. Annars kan vi säga hejdå både till bra miljö och mänsklig utveckling. Straffet för att vi går bakåt är bland annat Biggest Loser på TV och purjolök i maten.

Ni är ju smarta allihopa, men hur övertalar man resten av världen? Jag är inte tillräckligt smart för att komma med någon idé.

Jag fick en varning inatt. Jag drömde att Kristian Luuk undersökte mitt huvud och sa att min IQ sjunkit rejält och ej förväntades stiga.

Han kanske är sur för att jag inte ser på På spåret. Eller så är jag sur för att jag inte fått Nobelpriset. 


Svärdottern

Upp i ottan för att jobba första dagen efter min Bob Dylan-inspirerade åktur ner i backen. Påklädning ett äventyr genom svordomarnas land. Ännu mer svordomar när hälften måste av igen för att jag blir en fyraåring och måste kissa precis när jag klätt på mig allt.

Helt glömt bort hur man jobbar, så det mesta lät som svenske kocken i Mupparna idag. Nåja, elever bör härdas.

På väg hem i halkan går jag med myrsteg och svär över att jag glömde vantarna hemma imorse.

Nästan hemma ser jag att hela kvarteret är mörkt och då svär jag över att det är strömavbrott och att jag glömt det, trots att jag vetat om det hela helgen.

Just när jag går med bistra och försiktiga steg mot vårt hus tänds alla lampor igen och jag slutar svära.





Årets julklapp för dig som inte vill ha ryggen fri

Ni som ännu inte dumpat dumma julklappshysterin går miste om en av de skönaste frihetskänslor som finns. Jag behöver inte trängas i äckliga svett- och parfymköer (där jag är äckligast ifall jag inte orkat tejpa ihop ännu ett gipsduschfodral den dagen) på trista affärer eller paniksurfa på nätet efter något som folk egentligen inte behöver.

En snäll liten sångfågel och jag enades igår om att Årets Julklapp må bli att folk kliar varandra på ryggen. När jag var liten föll jag i trans de få gyllene stunder Mamsen hann sitta ner och stryka varma mammahanden över min lilla barnarygg.

Nu är jag vuxen och andra har genom åren fått sköta ryggstrykandet, men det har alltid samma effekt. Jag hamnar i drömlandet och blir snäll och fin och vill inte bunta ihop några idioter alls och rulla dem i tjära.

Om alla gav bort en kvarts ryggkliande istället för att försöka döva skrikångesten i magen med ännu en plastpryl, borde det inte bli färre läskigheter i världen då?

Sätt dig ner, klia din närmaste på ryggen (fast om det är en främling kan det vara bra att fråga först. Och om det är Kungen måste du komma ihåg att säga Hans Majestät Konungen, annars tror han att du pratar med Elvis.) och känn hur dumheter bara försvinner.

Poff! Där försvann Piratpartiet. Poff! Där gick Linda Skugge i pension. Poff! Där blev Eskil Erlandsson vegan.

Det finns andra sätt att trolla bort ondska. På tal om sångfåglar tipsar Mr Landstrom om fina Allison Moorer. Inte förrän igår visste jag att hon är Steve Earles fru. Blev icke bjuden till det bröllopet. Mannen (min, inte Landstrom eller Earle) har länge kört en Moorer-kampanj här hemma. Kanske tror han att jag ska lära mig sjunga så vi kan göra fina gitarr-sång-äventyr ihop, vi med.

Jag övar inför framtida stordåd genom att sjunga ikapp med Dixie Chicks. Det bllir stämsång av kolossala proportioner. Grannarna vill stämma mig.

Jag får väl klia dem på ryggen vid tillfälle.




I.AM.ROBOT.

Alison Krauss sjunger som en ängel och jag vill stoppa in min rådyngiga själ i tvättmaskinen. Får nöja mig med att duscha, vilket inte är illa. Har börjat få upp farten och ner svordomarna vid dagliga tillverkningen av gipsduschfodral.

Mannen far till Norge på orkesteruppdrag och jag får panik av att hasa runt inomhus ännu en dag. Bestämmer mig för att bli Iron Man på uppdrag och hasa runt huset istället. Virar in mig i alla sjalar jag hittar och går ut. Klarar hala trappen och ser förtjust att det är grusat på gårdsplanen.

Det blåser hårt genom alla hål i halsdukarna, men jag vevar gipsarmen och rör mig framåt i en påbyltad och ryckig marsch. Dags att vända om, har ju fått lite luft. Men då sätter autopiloten in och plötsligt är jag Kraftwek på långpromenad. Hjärtat bultar och armen är tung, men det går undan!

Nästan en timme senare är jag hemma. Lite mer änglalik. Kanske jag kan sjunga som Alison nu? Testar och inser att jag må ha fått in frisk luft i hjärtat och hjärnan, men jag låter som Ingvar Oldsberg ändå.

Men jag får vara med i alla fall.






Utmaning

Satt på toa och funderade över det uppenbara sambandet mellan moderater och satanister. Individualism in absurdum gör mig svimfärdig och rädd, så jag var tvungen att byta tanke för att inte trilla av tronen.

Istället kom jag på ett strålande nyårslöfte, som jag tänkte utmana er på. En viss del av min månadsinkomst tänker jag låta gå till välgörande ändamål nästa år. A-kassan räknas inte.

Det är inte lätt att ge bort något om man inte har råd, så jag begriper att alla inte kan vara med på detta. Men så länge jag har råd med hårgelé, chips, glass, juice och Djungelvrål, så länge har jag råd att avvara något av det och ge bort en peng istället.

Jag är säker på att mina pengar tröstar någon mer än att jag tröstäter upp allt.

Någon som är med?

Vad man vill stödja är kanske inte så lätt att välja, men jag kör efter principen "Det som dyker upp först" och gärna till lite mindre organisationer. Inget ont om Rädda Barnen eller WWF, men det finns de som ej har så stor reklambudget och behöver hjälp också.

Idag ger jag en tiondel av Medelsvenssons julklappsbudget till en tjej vars flickvän råkat ut för en hemsk olycka, för att hon ska klara vardagen när flickvännen ligger på sjukhus. En person auktionerar ut en kool pärlplatta HÄR för att hjälpa till. Årets julklapp? Man kan även skänka pengar direkt HÄR eller maila sixten_87@hotmail om kontonummer. Läs mer HÄR om bakgrunden.

Så, vad säger ni? Ska vi leka societetsdamer och tävla i välgörenhet?

Kött-Tinas kampanj

tina nordströms griskampanj from griskampanj on Vimeo.


Onsdagsorgie

Vaknar på helt fel sida och tror att hjärtat ska stanna. Så kan man ju inte hålla på när det är onsdag. Onsdagar ska firas med Jägermeister flödandes ur två ymnighetshorn medan jag kalasar på någon jungfru.

Fast så blir det inte, för här dricks ingen sprit förrän jag slutar tråna efter värktabletter varje natt.

Högerhanden har blitt en krampklo av att krama citroner och bända upp konservburk igår. Måtte jag klara mig utan att behöva stänga handen idag. Därmed utesluts dusch.

Sol ute men jag törs inte gå ut i halkesnön. Är en halv mumie med pergamenthud av en veckas torr inomhusluft. På bostadsområdets hemsida frågas det efter någon som kan ta ut någons vovve på promenad. Jag må sätta in en desperat annons själv.

"Promenadsällskap med snabba reflexer och starka nypor önskas till gipsad tösabit. Arvode kan diskuteras, men det blir inget."


Actionfigur i gips

Har just tvättat håret alldeles själv! Tack gode Gud för att jag klippte mig för kort senast.

Innan jag klev in i duschen ägnade jag mig åt min nya hobby: att skapa det perfekta vattenskyddet åt gipset. Trodde jag var smart när jag köpte soppåsar istället för fryspåsar, men likt förbaskat var de för små! Tejpa tejpa tejpa. Försökte minska på svordomarna idag, men det var inte lätt när jag tappade början på tejpjäveln hela tiden eller råkade tejpa mig i benet istället för på armen.

Lugnade ner mig lite med att röra gipsarmen som en frejdig men kapsejsande robot medan jag upprepade mantrat "I AM IRONMAN" högt i huvudet.

Slog på stort och rakade mig under armarna. Har ni provat raka er under höger arm med hyveln i höger hand? Det blev lite crop circles över det hela. Jag leker att det är något slags feministiskt budskap.

Körde vidare på lyxlinjen och bestämde mig för att låta min stackars kropp få lite hudkräm. Det gick bra, ända tills jag kom till högerarmen. Hur smörjer man in den med höger hand? Det gör man inte. Man lägger hudkrämen på höger lår och wigglar armen runt där.

Fast just då mumlar man inte att man är Iron Man.


Årets julklappar till folket

Dojjan berättar att Psychotic Youth återförenas nästa år, 20 år efter att vi såg dem första gången. Det var den första rockkonsert vi gick på, så det är fint att de väljer att hedra oss på detta vis.

En biljett till Psychotic Youths konsert nästa år är kanske Årets Julklapp? Inte till mig dock, för jag lägger ner det här med julklappar i år. De enda som får något är mina söta syskonbarn, men det är bara för att de är så små. De är inte bortskämda eller blasé, så man kan ge dem något utan att de förvandlas till hagalna monster.

För er som ändå inte vill ge bort inträde till Kramfors bästa surfpunkband, kommer här lite andra tips:

LUSH. Världens bästa kroppsvårdsaffär. Allt luktar paradis och det mesta funkar. Inget är djurtestat, massor är veganmärkt. Undvik hudkrämerna, dock, för de innehåller det labila ämnet triethanolamin. (väldigt vanligt i hudkrämer, tyvärr)

FÄRG OCH FÖRÄNDRING. Här  finns superbra, hyfsat billiga och rena hudkrämer. Miljövänligt, djurvänligt och hudvänligt. Snabb frakt och alltid "ta 3 betala för 2".

Medlemsskap i PETA, DJURENS RÄTT, DJURRÄTTSALLIANSEN eller annan snäll och aktiv organisation.

EN BRA BOK som man faktiskt blir bra inombords av. Tror jag, fast jag har inte läst den än. Skippa alla nihilistiska deckare och få lite spänning av en författare som vill mer än att frossa i avhuggna kroppsdelar. Någon som skriver om det viktigaste i världen (nej, inte Djungelvrål).

BILJETT TILL NÄSTA ÅRS KOOLASTE EVENEMANG. Köp en till dig själv också, du vill inte missa detta.



Hunter S Thompson på recept

Gårdagen förvånade med en intressant och välgjord dokumentär om Hunter S Thompson på TV. Den suddade bort lite av alla korkade intryck jag fått av att sitta gapandes framför för- och eftermiddagsteve.  Såpass mycket att jag faktiskt orkade både duscha och klä på mig själv idag! Duktig tjej!

Fast sedan fick jag storhetsvansinne och följde med Mannen på mataffärn och höll på att svimma av utmattning.

Fick även för mig att klippa naglarna, men hade glömt att vänsterarmen är i 90 graders vinkel, vilket gör att fingernaglarna äro oåtkomliga för saxen. Jag kommer få ett intressant utseende av detta. Decimeterlånga naglar, Hulk Hoganmuskler på högerarmen samt samma frisyr som Ringo Starr 1970. Fick såklart avboka klipptid på fredag; tror inte frissan har tålamod nog att låta mig vila mellan varje huvudvridning.

Insikt: ctrl alt del-knapparna sitter omöjligt långt ifrån varandra. Löses till slut med högerfingrar på ctrl alt och högerfot på del.

PÅ tal om insikt så sa Deepak Chopra igår på TV att man ska tänka på vad man stoppar i sig rent mentalt (riktigt så sa han inte, men visst lät det bra?) för att nå lycka och god hälsa. Dåliga intryck kan göra ren fysisk skada. Att se på Paradise Hotel är som att injicera kaustiksoda, tänk på det! (så sa inte Deepak Chopra heller, men om han känt till hur bisarr svensk TV är hade han nog sagt så)

Jag låter bli TVn ikväll. Min arm må läka.


RSS 2.0