Tapetorkestern

Du minns inte när du var nyfödd.
Du minns inte att du slets ifrån din mamma, som stod och skrek efter dig.
Du minns inte att du skrek för att du var rädd och inte fick vara hos din mamma.
Du minns inte att du blev instängd och inte fick komma ut trots att din mamma ropade förtvivlat.
Du minns inte att du aldrig fick träffa din mamma igen.


Du minns ditt barn, som du födde igår.
Du minns ditt barn, som du har burit på.
Du minns ditt barn, som slets ifrån dig.
Ditt barn som slets ifrån dig, trots att du skrek förtvivlat.
Du minns hur du hörde dina skrik.
Du minns hur du hörde ditt barns skrik 
och hur de stängde in barnet.
 

Du vet inte att du aldrig kommer att få träffa ditt barn igen.
Du kanske vet att du aldrig kommer att få träffa ditt barn igen.
Det spelar ingen roll vad du vet
eller vad du minns.
Ditt liv är ingenting.
Ditt barns liv är ingenting.


De kommer att ta alla dina barn ifrån dig.
Du får skylla dig själv, som föddes in i detta.