tapetorkester-dj

Hör just på Johan Johanssons Polsk Zchlager där han sjunger om att han går in i den ändlösa glädjen ikväll. Så kan man ju inte hålla på. Här ska grinas. Fast inte riktigt än. Först kommer knastrattarnas gammelfarfar och gör en käck liten visa som sedan fyra långhåriga trångbyxade amerikanare gillade så mycket att de räknade till öntofreefåå! och spelte in själva senare. Så inte blir det sorgligt, men bra blir det. Och i kategorin "Bästa videon med en farbror i djäkelkostym och högklackat som cyklar på mycket liten cykel och sedan stänger in sig i en låda eller under ett bord och spelar på ännu mindre gitarr " vinner den direkt. Om alla karlar vore som Tom Waits skulle världen vara bra mycket roligare.

How the hell did it get here so soon? Jag blir visst lite tårögd varje gång.