tapetorkester-dj

Eftersom det är dimma idag ser jag allt lite tydligare än igår, så jag redigerar lite i mitt otroligt svamliga inlägg från gårdagen. Här är samma sak som sist, fast lite annorlunda:

Vaknade inte av spöken (fick tips av två kompisar hur man ska vifta bort dem, har fungerat i två dar) men väl av en hejdundrande huvudvärk som hållit i sig hela dagen och det lär den göra flera dagar till. Kanske beror det på  att en person envisades med att jag skulle köpa samma t-shirt som hans mamma (rätt tråkig dröm). Eller att jag plötsligt vuxit ur alla kläder och har en garderob som vore den skapad av en LSD-clown som förätit sig på Elloskataloger från 1991. Eller att jag kände på mig att jag skulle bli orolig över någon.

Men jag är säker på att allt kommer bli jättebra, särskilt om jag slutar oroa mig. Och om folk slutar oroa sig överhuvudtaget. Det kommer att klarna. Fast det tror man aldrig när det är som dimmigast. Och jag börjar känna mig som Eva Dahlgren som skriver fåniga väderliknelser.

Det här är banne mig det luddigaste jag skrivit på länge. Jag måste börja äta choklad igen.