tapetorkester-dj

I slutet på sången "Rise" med Public Image Limited sjunger John Lydon (som kallade sig Johnny Rotten när han donade omkring i Sex Pistols. Man skulle ha ett alias. På riktigt, alltså. Inte bara en massa nät-låtsasnamn. Ett namn för jobbet, ett namn för hemma, ett namn för fest, ett namn för när telefonförsäljare ringer. Då ska jag heta Wasaro Jahurdinte. ) samma rad om och om igen: "Anger is an energy".

Och det är ju sant. Ilska är en energi. Ilska kan göra att man får saker och ting gjorda.

Ilskans menlösa kusin, irritationen, är dock lite mindre användbar. Den senaste veckan har jag varit effektivt arg men även bromsklossigt irriterad. Det fånigaste exemplet på hur lättretad jag varit är när jag gick förbi Polarbröds reklamskylt som visar upp en äcklig macka och texten: "Hur ser DIN polarstjärna ut?"

"Ja inte FAN ser den ut sådär!" ropar det inne i huvudet på mig. Undrar vilket stordåd jag kunnat uträtta om jag använt min irriterade energi till annat än att bli arg på brödplanscher. Eftersom jag allvarligt tror att jag håller på att bli råkorkad, så kanske min hjärna desperat försöker fylla sig själv med random anger i brist på hjärnceller.

På grund av jag är redigt trött på att vara arg på folk och mig själv just nu, så tittar jag på QI. Det är den enda tv-frågesport förutom Never Mind The Buzzcocks som jag gillar. Och man känner sig så oerhört smart efter varje klipp. Här är ett kort  en fågel som gör moonwalk. För en väldigt avdankad fågelskådare är det en och en halv minuts rast från den totala lessheten.