Klasskamprader
Nu finns det rynkbehandling med Teosyal i Östersund. Jättebra, eftersom det inte är djurtestat och är gjort på icke-animalisk hyaluronsyra och alltså kan användas av människor som inte tycker om djurplågeri. Det är ett litet, men ändå viktigt, steg i Klasskampen. Klasskampen är såklart den eviga fajten mellan fula och snygga, där de fula har mycket sämre chanser i livet än de snygga. Orkar inte föra hela resonemanget här, ni som vill läsa många ord om detta ämne ombeds köpa eller låna nummer 6 av Det grymma svärdet, där redaktören vänligt nog lät mig pressa in den pladdriga men angelägna texten Pretty woman.
Självklart krockar dock denna klasskamp med Den Andra Klasskampen, eftersom det är så dyrt att använda Teosyal att kliniken inte ens skriver ut priset på hemsidan. Därmed blir Teosyalinjektioner endast ett projekt för fulisar som är rika. Annars hade jag, i konsumentuppysningens och Den Första Klasskampens namn, testat sprutorna.
Istället blir det till att ge sig på ett annat projekt, Beach 2012. Det är också i jämlikhetens namn. Erfarna läsare (eller folk som helt enkelt vet hur jag är) känner till min bikiniångest och de känner också till att det inte är den där löjliga bikiniångesten som vissa fruntimmer slänger sig med när de inte vet hur de ska lyckas gå ner ett kilo innan det står juni i almanackan. Orkar inte repetera heller den texten här, men ni kan ju läsa här. Vad gäller jämlikhet går mitt projekt ut på att jag ska träna och äta mig till acceptabel bikiniform innan maj, så att jag på lika villkor som de andra kan gå runt i bikini på stranden och inte bli tvungen att svettas i långbyxor i skuggan. Visserligen hatar jag vatten och tycker att det är rätt fånigt med stränder, men kom ihåg att jag gör detta för kvinnans frigörelse och inte för min egen skull.
Självklart krockar dock denna klasskamp med Den Andra Klasskampen, eftersom det är så dyrt att använda Teosyal att kliniken inte ens skriver ut priset på hemsidan. Därmed blir Teosyalinjektioner endast ett projekt för fulisar som är rika. Annars hade jag, i konsumentuppysningens och Den Första Klasskampens namn, testat sprutorna.
Istället blir det till att ge sig på ett annat projekt, Beach 2012. Det är också i jämlikhetens namn. Erfarna läsare (eller folk som helt enkelt vet hur jag är) känner till min bikiniångest och de känner också till att det inte är den där löjliga bikiniångesten som vissa fruntimmer slänger sig med när de inte vet hur de ska lyckas gå ner ett kilo innan det står juni i almanackan. Orkar inte repetera heller den texten här, men ni kan ju läsa här. Vad gäller jämlikhet går mitt projekt ut på att jag ska träna och äta mig till acceptabel bikiniform innan maj, så att jag på lika villkor som de andra kan gå runt i bikini på stranden och inte bli tvungen att svettas i långbyxor i skuggan. Visserligen hatar jag vatten och tycker att det är rätt fånigt med stränder, men kom ihåg att jag gör detta för kvinnans frigörelse och inte för min egen skull.
Kommentarer
Trackback
