Kisstoria
Kring påsk tar jag en paus från att klä ut mig och låter bli att kräva folk på godis och pengar. Det är en fin tradition som jag hoppas Anders Borg kommer att ta efter vilken dag som helst. Jag vet att det är lite överdrivet, eftersom jag faktiskt inte har några som helst belägg för att finansministern ränner runt och begär karameller från människor till höger och vänster och Maudimitten, men jag leker Hanne Kjöller och slänger ur mig analogier lite hur som helst.
Fast nu är jag vuxen och har slutat med det.
Fördelar med att vara vuxen:
- Man kan, i sin djupa oro över att föräta sig på påskgodis, föräta sig på helt vanligt godis innan påsk.
- Man kan ringa till skolor, utge sig för att vara förälder och fråga om eleverna är lediga både skärtorsdag och stjärtonsdag
- Man kan göra bort sig lite hur som helst och vara trygg i att man snart har glömt bort vad man gjort
Den tredje punkten övade jag på i förra veckan. Jag gick in på toaletten på en av stadens restauranger för att kissa (denna information är viktigare än man kan tro). För att komma in på toaletten var jag tvungen att ursäkta mig förbi ett par som satt precis vid toadörren. Innanför toalettdörren fanns en annan dörr, som i en saga. Den första dörren ledde bara till ett litet mellanrum (orkar inte ordvitsa här), som en minihall. Där var det alldeles mörkt. Jag kunde dock med mitt skarpa intellekt och mina väldigt svaga linser komma fram till att det nog bara var att sträcka ut handen så skulle jag nå handtaget till den andra dörren och därmed kunna ta mig in till toaletten. För att kissa.
Jag famlade mig fram till toalettdörren och öppnade den. Därinne var det också kolsvart. Jag övervann min starka bacillskräck och kände längs väggarna för att hitta en lysknapp. Ingenstans.
Jag backade ut genom toadörren och famlade längs väggarna i lilla mellanrummet för att hitta en lysknapp. Ingenstans.
Jag upprepade denna procedur ett par gånger för att sedan inse att jag nog måste öppna ytterdörren för att släppa in lite ljus för att hitta lysknapparna. Jag öppnade dörren, för att få lite förvånade blickar från paret som satt intill när jag plötsligt stängde dörren igen. Ljuset hjälpte inte. Ingen lysknapp.
Med modiga händer famlade jag längs toarummets väggar igen och hittade något som kändes som en knapp. Jag tryckte på den. Röda punkter började blinka inne i badrummet. Jag började fundera. Var detta något slags ledljus, vid typ strömavbrott? Men varför så många? Och varför i all världen pep ett larm väldigt högt utanför badrummet?
Resten kan ni gissa. Jag hittade som genom ett trollslag en lysknapp, sedan larmåterställningsknappen och sedan insåg jag att jag inte tordes kissa nu. För då kanske larmpatrullen skulle storma in för att se i vilken nöd jag var. Jag beslöt mig för att behålla min nöd och gick ut därifrån.
- Vi drar, sa jag till den roade Mannen som väntade vid vårt bord.
- Vi måste hitta någonstans att kissa.
Ha en skojig påsk och låt kycklingarna ha det med, så ge fan i att äta ägg.
