All you need is love och varför är det så galet svårt att komma ihåg ibland?

Som en furie går jag fram och suddar det tidigare äckliga inlägget. Om ni inte hann läsa det ska ni bara vara glada för att ni slapp onödigt snusk. Istället ska jag göra er till bildat folk:

Vet ni hur länge en ask vindruvor håller sig i kylskåpet? Exakt jättelänge, kan jag tala om. Det kan inte vara särskilt hälsosamt, så jag åt dem med skepsis, för då får man bara i sig eventuell näring och inga farliga substanser.

Farliga substanser finns det dock i mitt huvud, för jag har gnällt så kolossalt mycket i onödan idag. Jag har varit löjligt stressad , och då jag inte har sovit, ätit eller hört på Thin Lizzy blir jag lite lätt gnällig.

Men det slog mig nyss: det går inte att fixa allt på en gång och vad spelar allt egentligen för roll? Det löser sig, så länge man själv och alla man gillar mår bra. Enkla sanningar är lättast att ta till sig men svårast att komma ihåg.

Och jag är nästan löjligt kär (därför gör jag fåniga rim), om det nu skulle vara något löjligt med det, men det är det ju inte, så jag tar bort "löjligt" och ersätter det med "superfantastiskt" och tar bort "nästan" och fattar på en gång att jag är så lycklig att jag faktiskt bara borde öppna fönstret och vråla ett glädjerop.

Men då är det kanske någon annan som blir lite stressad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0