Hur det går när man har sålt sin själ till Skolverket

Doktorn blev frustrerad. Zoloft skulle ju vara jättebra för mig, varför kunde jag inte bara tacka ja till medicinen? Eller åtminstone till Cipralex, som jag fick på recept förra gången. Varför har jag inte testat tabletterna? Jag har ju INGET att förlora, säger doktorn. Precis som den förra doktorn, som jag bytte bort mot den här nya, eftersom jag inte ville ha piller. Om jag var osäker kunde jag ju ta Fluoxetin, för det var kanske bättre för mig. Doktorn såg besviket på mig.


Finns det inte någon slags stresshantering man kan få? undrade jag. Inte särskilt mycket, suckade doktorn. Kanske skulle jag testa mindfulness. En remiss till en annan hälsocentral som pysslade med sådant. Och så kunde jag ju gå och prata med psykologistudenterna, för det var gratis att prata med dem. Någon annan finns inte, eftersom jag redan avverkat en psykolog.

Jag kan sjukskriva dig i två veckor, så du kan ta piller och vänja dig vid dem, sa doktorn. Att det kan ta upp till ett år innan man vänjer sig vid tabletterna och att det inledningsvis blir värre och att man dessutom kan få svåra abstinensbesvär när man är klar med behandlingen, det var väl ändå inget att haka upp sig på.


Men om det vore så knasigt att jag kanske inte ens är sjuk, tänkte jag säga till doktorn. Men jag tordes inte. Kanske det bara är så besynnerligt att jag blev för stressad av Jan Björklunds sociala experiment och att jag inte vill straffas med piller för det? Men jag sa inget. Någon måtta får det ju vara på avigheten.

Vi får fundera på det här, sa doktorn och gav mig en ny tid om en vecka. Så att jag skulle hinna känna efter att jag nog behövde lite piller som förstärker ångest och gör mig tjock, illamående och likgiltig.


Jan Björklund knackade mig på axeln innan jag skulle gå ut från hälsocentralen och viskade:
Om du hade varit behörig hade det här aldrig hänt.






Kommentarer
Postat av: Jo.

Stå på dig om du inte vill ha tabletter, dvs så länge du inte är riktigt dålig, om du blir det (vilket jag hoppas du inte blir) så bör du nog prova på...



Mindfulness kan kanske vara något, testa! Jag har i flera år varit otroligt skeptiskt inställd till det. Men det berodde nog på att mitt allra första möte med det var genom några flumidioter som på ett seminarium försökte sälja in sitt hyperaktiva leverne på ont anande åhörare, vad de pysslade var verkligen inte mindfulness, det vet jag nu. Jag har ännu bara börjat nosa på begreppet och försöker ta till mig det långsamt. Det jag hittills läst har varit vettigt och fått mig att tänka till en del.



Som med allt som blir populärt finns det säkert en massa olika varianter men jag har börjat med en bok jag letat mig till och tänker sedan gå vidare med en annan. Om du är intresserad är böckerna:



"The Mindful Way through Depression" av Mark Williams, John Teasdale, Zindel Segal och Jon Kabat-Zinn



"Mindfulness i vardagen" av Ola Schenström



Den senare ska vara en svensk introduktion som utgår från vad de internationella författarna beskriver bl a i den ovan nämnda boken.



Den svenska boken kom jag i kontakt med under min "sömnkurs" när jag led av min envisa sömnstörning, vi använde några av avslappningsövnigarna som finns på cd-skiva i boken.



Hmm.. nu inser jag att jag borde ta upp mitt läsande av dessa böcker, som legat vilande ett tag.



Kram på dig och lycka till!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0