Ett ohyggligt misslyckat försök att analysera kommersialismen genom att nedvärdera en hel stackars skidort och samtidigt göra politiskt inkorrekta uttalanden om oss med diagnoser

Om alla andra är som jag, och de är de ju innerst inne, så shoppar de bara när de inte är helt lugna inombords. Ju närmare en liten känslokris man är, desto mer saker MÅSTE handlas. Simpel psykologi.

När man är harmonisk lullar man runt i en stark förvissning om att man har allt man behöver och då krymper inköpslistan. Men. Om det är tvärtom och oron bara gnager i huvet, magen och hjärtat, då åker kontokortet fram för att täppa till det där ångesthålet.

Ifall nu denna teori stämmer, måste folk vara väldigt olyckliga i Åre. Där har man byggt ett komiskt stort hotell högst uppe på ett berg. Nedanför detta hotell finns det ännu mer skrattretande gigantiska hus, som man kan köpa eller hyra för hela Ragunda kommuns budgetunderskott.

Varje hus är större än nästa, i all oändlighet. Där bor folk några veckor om året. För att åka skidor.

Jag undrar hur det känns att försöka åka bort sin ångest på ett par slalomskidor. Jag har aldrig stått på sådana brädor överhuvudtaget, det kanske fungerar. Eller också inte, eftersom husen är så galet stora.

I Åre centrum ser allting likadant ut. Som om allt vore kulisser i en överdesignad sommarfars. Kanske är alla i Åre autister och blir tryggare av tydliga strukturer? Rika autister är de allihop. Ett intressant koncept. Autism istället för turism.

Rik autistisk turist som jag är  så köpte jag Ben & Jerry'sglass för lika mycket som en halv skidstuga kostar. Sedan var jag inte rik längre. Och jag har inget emot autister, nudister eller folkpartister, så ni behöver inte bli griniga. De enda -ister jag har lite svårt för är nazister och Stefan och Krister.


Kommentarer
Postat av: Å

Nej, man åker inte bort ångesten... Man åker in lugnet. Kroppsrörelse = Lugn i själen = Världens bästa alterativ till valium.

Det är när det inte går att åka skidor som ångesten tokrusar och då handlar alla till Åre tillresta. Kanske är deras ångest och oro också av en större och finare sort så att inte skidåkning riktigt räcker till eller så är bara plånboken större. Vad vet jag som bara har varit i Åre i två dygn.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0