My brain is hanging upside down, part II

Nu börjar jag bli lite trött på mitt dåliga minne. Inatt blev jag helt upprörd för att datorn stängt av sig medan jag borstade tänderna. Jag startade om den och tänkte på hur dyrt det blir om jag måste köpa en ny dator. När jag loggade in kom jag på att jag själv stängt av datorn när jag gick för att borsta tänderna, eftersom jag skulle gå och sova.

Varenda dag står jag i ett rum och har ingen aning om vad det var jag skulle göra i det rummet.

Varenda dag glömmer jag namnet på någon.

Igår skulle jag säga namnet på sådana där saker man sätter under fötterna på stolen för att inte skada golvet. "Stolsdynor " var det enda jag kom på.

Nyss satt jag och blev alldeles glad av videon här nedanför, eftersom Sator är en av mina all time favourites. Och av någon anledning har flera låtar jag lyssnat på de senaste dagarna handlat om att åka hem. Men jag ÄR ju hemma. Eller?

I alla fall. Sator. När de spelade i min hemstad var jag för liten för att få gå på den konserten. Jag minns att jag bråkade och skrek, vilket inte hjälpte. När Psychotic Youth skulle spela tjatade jag mig helt sanslös, vilket till min stora förvåning hjälpte. Det var min allra första konsert och det var det mest himmelska jag någonsin hade upplevt. För er som inte vet hur Psychotic Youth låter så säger jag bara: synd för er. Det finns inget bra med dem på YouTube, men jag får spela några kassettband för er någon gång. :)

Nåja, tillbaka till det dåliga minnet och Sator. Jag kan nämligen inte komma ihåg om jag såg dem på Hultsfred eller inte. Jag har en vag bild av en otroligt fantastisk konsert med Sator och Thåström, men den kan jag lika gärna ha läst i tidningen om. Måste fråga Dojjan om detta.

I en av mina favoritböcker av Dean R Koontz (som Stephen King fast med lyckliga slut) finns en dam som blandar ihop sina egna minnen med sådant hon sett på film. Hon tror att hon har dejtat Gregory Peck och andra filmstjärnor, och hon är väldigt glad för dessa minnen. Sådär kommer jag också att bli. Jag kan inte skilja dröm från verklighet alls, jag. Men det tycker min make Jimmy Page inte gör något alls. Eller är det jag som ÄR Jimmy Page?

Här är Sator med I Wanna Go Home. Kent Norberg, säger jag bara. Men jag vet inte om jag tycker han ska ha mustasch.




Kommentarer
Postat av: lillmalen

du vill hem och jag vill bara bort, bort, bort. maste bestamma mig for vart bara. costa rica, buenos aires, curacao eller ohio. det ar vad som erbjudits hittills genom vanner och bekanta. fast det blir sakert prastmon till slut.

2008-07-08 @ 22:31:51
Postat av: Storloten

Jamen man vill ju liksom bort till något som ska kännas som hemma. Och inte tror jag det är Prästmon inte. Ohio, däremot. Tror Neil Young i alla fall.

2008-07-08 @ 22:56:01
Postat av: Storloten

Och vaddå erbjudits? Är det resan betald? Just läst en bok om en tjej som får resan betald till Buenos Aires, men då måste hon ju jobba för pengarna och vi har ju lovat Mor att inte på det viset.

2008-07-08 @ 22:57:27
Postat av: lillmalen

Men nejje, inte erbjudits pa det viset. Erbjudits som i att det finns folk dar som kan ge en helping hand i fall det skulle behovas. Fatta. Men jag ar for velig for att bestamma mig. Vet bara att har ar inte hemma.

2008-07-09 @ 09:39:12
Postat av: Anonym

Å, Sator. Verkligen Hultsfredsnostalgi

2008-07-09 @ 10:01:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0