It's all come back too clearly
Äh, vad fasen. Mer nostalgi! Har själ, hjärta och stereo full i Thin Lizzy och skulle egentligen bara tacka den person som är bakgrunden till det genom att tillägna honom videon här nedan.
Men när jag lyssnade på denna låt igen så ramlade jag bakåt i tiden igen, till när jag och Dojjan skaffade alla NMA-skivor och jag ritade en massa teckningar till alla låtarna (gör folk sådant idag?) och Dojjan for på NMA-konsert med en för henne helt okänd grabb (till hennes mors fasa och min beundran) och jag toklyssnade på en av deras skivor för att försöka förtränga att jag väntade på att en kille skulle ringa.
Mamma skulle just den dagen ha med mig ut i skogen för att plocka bär, och jag höll på att bli helt tokig av tanken på att Han kunde ringa när jag var hemifrån (mobiltelefon fanns inte och inte nummerpresentatör heller, vad jag minns.) Kanske därifrån jag fått min obotliga ångest inför bärplockning...
...snabbspolning till några år senare, när min dåvarande kille (inte han som skulle ringa när jag var Mors Lilla Olle. Han ringde inte förrän dagen efter, för han hade varit så upptagen på sågverket. Nu känns det som jag skriver en arbetarroman. Men den skulle bli väldigt kort, eftersom grabben ifråga drog från sågen till huvudstan och blev serietecknare. Och jag drog vidare till en annan kille som - helt osannolikt - jobbat på stans andra sågverk. Skulle kanske bli en bra roman i alla fall.) plötsligt blev helt besatt av den här låten och spelade den så mycket att jag faktiskt blev less på den. Hans kompis är förresten Sveriges störste NMA-fan och är nog den ende som fortfarande tycker sångaren Justin är snygg. Men han har samma åsikter om karlklädsel som jag (kompisen alltså, inte Justin), så jag tror fortfarande på hans estetiska sinne.
.(..parentes som inte har med snabbspolning att göra, men med träskor. New Model Army blev kända för att de spelade i träskor. Jag vet inte om detta är sant eller inte, och tänker inte kolla upp det, för det är en så bra tanke. Och jag skickar en glad tanke till den enda människa jag vet som klarar av att rusa fram i träskor. Ni vet nog alla vem.)
(en till parentes: jag vet inte varför videon är 8 minuter när låten bara är hälften. Förmodligen är de fyra minuternas tystnad till för att man ska hinna rita av skivomslaget. Eller för att man ska hinna tänka fina tankar.)
...ännu längre snabbspolning till nutid. Kom på att titeln faktiskt hyllar en av mina favoritbloggar! Se där ja.
Men. Den här är ändå mest för dig, Mr DJ.
Men när jag lyssnade på denna låt igen så ramlade jag bakåt i tiden igen, till när jag och Dojjan skaffade alla NMA-skivor och jag ritade en massa teckningar till alla låtarna (gör folk sådant idag?) och Dojjan for på NMA-konsert med en för henne helt okänd grabb (till hennes mors fasa och min beundran) och jag toklyssnade på en av deras skivor för att försöka förtränga att jag väntade på att en kille skulle ringa.
Mamma skulle just den dagen ha med mig ut i skogen för att plocka bär, och jag höll på att bli helt tokig av tanken på att Han kunde ringa när jag var hemifrån (mobiltelefon fanns inte och inte nummerpresentatör heller, vad jag minns.) Kanske därifrån jag fått min obotliga ångest inför bärplockning...
...snabbspolning till några år senare, när min dåvarande kille (inte han som skulle ringa när jag var Mors Lilla Olle. Han ringde inte förrän dagen efter, för han hade varit så upptagen på sågverket. Nu känns det som jag skriver en arbetarroman. Men den skulle bli väldigt kort, eftersom grabben ifråga drog från sågen till huvudstan och blev serietecknare. Och jag drog vidare till en annan kille som - helt osannolikt - jobbat på stans andra sågverk. Skulle kanske bli en bra roman i alla fall.) plötsligt blev helt besatt av den här låten och spelade den så mycket att jag faktiskt blev less på den. Hans kompis är förresten Sveriges störste NMA-fan och är nog den ende som fortfarande tycker sångaren Justin är snygg. Men han har samma åsikter om karlklädsel som jag (kompisen alltså, inte Justin), så jag tror fortfarande på hans estetiska sinne.
.(..parentes som inte har med snabbspolning att göra, men med träskor. New Model Army blev kända för att de spelade i träskor. Jag vet inte om detta är sant eller inte, och tänker inte kolla upp det, för det är en så bra tanke. Och jag skickar en glad tanke till den enda människa jag vet som klarar av att rusa fram i träskor. Ni vet nog alla vem.)
(en till parentes: jag vet inte varför videon är 8 minuter när låten bara är hälften. Förmodligen är de fyra minuternas tystnad till för att man ska hinna rita av skivomslaget. Eller för att man ska hinna tänka fina tankar.)
...ännu längre snabbspolning till nutid. Kom på att titeln faktiskt hyllar en av mina favoritbloggar! Se där ja.
Men. Den här är ändå mest för dig, Mr DJ.
Kommentarer
Trackback
